Då var man här igen, framför datorn för att skriva blogg. Nu är klockan 18.35 när jag börjar skriva och det är redan kolsvart ute. Det är ett tecken på att hösten verkligen är här. Dagen började med att jag vaknade upp hos min underbara Jacob. Alltid lika mysigt, fast jag måste faktiskt påstå att den här kvällen/natten som varit har varit en av dem mysigaste och roligaste kvällarna på evigheter. Vi har verkligen bara chillat och haft det roligt. Idag har min Madeleine varit död i exakt ett år. Tomrummet är lika stort även fast det gått ett år. Du betydde mycket för många och det vet du om! Det är helt sjukt hur man kan låta någon dö så tidigt. Hon hade hela livet framför sig, hon skulle levt sitt liv som alla andra, om den där jävla gud som alla snackar om hade gett henne mer tid. Men nej, dem lät henne dö. Hon skulle skrattat och varit glad som alla andra i ehnens ålder var, hon skulle varit 18 år nu. Hon skulle räknas som vuxen nu om hon hade levt. Jag satt och tänkte på en sak som jag och Madeleine gjorde en gång. Tänkte på det när jag satt och kollade på ljust och kortet. Vi var i Johannelunds centrum en kväll. Hon jag och Robin ( hennes dåvarande pojkvän ) , dem tyckte det var roligt att jävlas lite med mig på skoj , för att jag gick på det så lätt. Så dem började snacka om små poliser och höll på och gömde sig och grejer för att dem såg vad dem höll på med sa dem. ahha ,då gick jag på det där skämtet så dum som jag var , och jag sprang till en parkbänk och låg där under, robin ohc madde kved av skratt. Jag saknar just den tiden, när vi garvade, rökte och snackade om allt. Det är fler än jag som saknar dig! Vi älskar dig Madeleine Hansson.

Men iallafall, snart ska jag äta taco med familjen, ja alla utom mamma, för hon jobbar. Sen efter det ska jag dra på mig ett par jeans och knalla inåt stan för att köpa ciggisar! Tack trine för att du räddar mig! SÅ så äre.

Jag älskar min Jacob Karlsson, han ger mig den lyckan som jag inte känt förut. Tack för att du finns <3